Kungsleden dag för dag: 10 september - Servejukka - Tärnasjön

16 km
9:00-14:45

Sömnen var god. Jag tror inte det var kallare än kanske 8 grader i natt men på morgonen hängde molnen tunga och låga så det var rejält fuktigt överallt. Även golvet hade fuktgenomslag idag, trots footprint. Jag steg upp klockan 7 och efter de sedvanliga två timmarna var jag iväg.

Jag svängde in vid Servestugan och köpte märket, kanske inte helt konsekvent eftersom jag inte bott där, jag köpte ju inte Tjäktja tex, men å andra sidan, vem bryr sig? Där var mannen med den skällande hunden, han skulle till Tärnasjö idag, jodå.

Det blev en molnvandring idag också, men inte i samma utsträckning eller lika tjock som igår. Jag stannade ofta och njöt, drack i så många jokkar jag kom åt och åt sncaks på en dimmig kulle. Strax före lunch kom jag ikapp de fyra pensionärerna från Aigert som strävade på. Jag mötte också en japan som hälsade bugandes. Värden i Serve undrade om jag mött honom än (eller om det var någon annan). Några asiater var tydligen på väg till Abisko nu vilket inte förefaller helt genomtänkt. Det är sent på säsongen, det blir snabbt både mörkare och kallare och än viktigare, snart stänger stugorna. Här i söder har de öppet till 25/9 men norröver stänger de en vecka tidigare, dvs om en vecka. Och med tanke på att det tagit mig fyra veckor att ta mig hit... Lägg därtill att båttransporterna som måste fungera. När tar de tex upp båtarna norr om Jäkkvik? Och så jämför vi med herr Klug som planerat och förberett i två år...

Direkt efter lunch mötte jag två damer från Bohuslän. De stannade och ville prata och höra om min vandring. De var fascinerade, ställde frågor och var så positiva till min vandring att det smittade av sig. Själv skulle de gå "bara" till Ammarnäs men med tanke på att mamman (det andra var dotter) gick med en knäprotes och två höftproteser får väl det ses som ok. "43 mil, det är ju som hemifrån och till Stockholm! Vilka härliga människor det finns!" Det är ju bara att hålla med. Efter mötet med dem fick jag ett annat klipp i steget, en lätthet i vandringen och en rakare rygg. Fascinerande reaktion.

Lite längre fram kom ytterligare en herre som stannade men det berodde mer på att han var stugvärd i Tärnasjö och hälsade mig välkommen eftersom han inte skulle vara där när jag kom. Han skulle gå och möta sin kompis, han med den skällande fågelhunden. Jag gjorde en mental notering att välja hundfri stuga ikväll. Den sista biten av etappen gick i björkskog och färgerna nu blir bara mer och mer intensiva för var dag som går. Det är inte mycket som är grönt längre, vare sig i lövverk eller i undervegetation. Jag tror inte att jag upplevt dessa skiftningar på samma sätt tidigare, jag har i alla fall inte varit så varse dem.

Ibland, idag var en sådan dag, händer det att jag liksom pressar på, ökar farten och tar ut steget fast det inte behövs, vare sig på grund av tid eller kilometer. Pulsen går upp och svetten tränger på, både framåt, uppåt och neråt. Det är helt enkelt för att jag vill Det är skönt att ge sig själv en liten fysisk ansträngning på egna villkor. Att få bli flåsig för att jag själv utmanar kroppen på egna villkor, inte för att det är motlut, stenigt eller annan yttre påverkan. Det fick mig att tänka på hur jag ska komma igång med träning efter hemkomst. Ska jag kanske till och med ta upp löpningen igen? Nu bör jag lättat några kilon? Troligen inte, men kul att tanken finns där. Och i anslutning till det kom jag på att jag har några F1-lopp inspelade hemma att komma ikapp med! Känslan av att veta att jag kan ta timmar i soffan och bara slappa med det var något speciellt.

Det har också varit lite känslosamt på fjället idag. Jag har tänkt på familjen, på min gudinna Lotti och våra älskade barn. allt jag utsatt dem för under åren, kärlek i grunden men osäkerhets på toppen. Det har varit många duster och explosioner, men dessa stormar är utridna nu. Det faktum att de står fortsatt vid mig är på ett sätt obegripligt men jag är oändligt tacksam för det. Och i de tankebanorna travade jag på, kämpandes med både en och två klumpar i halsen.

Den sista biten in mot stugan var i en vansinnigt vacker björkskog och när jag kom fram var danskorna mycket riktigt på plats. Pensionärerna kom strax därefter och så var vi åter samlade som en stor vandrarfamilj. Vedspisen sprakar, bädd är tagen. Två nätter kvar efter denna.

Dagens lärdom: Att vara ensam bland andra kräver sin man.
Myggindex: 0
Steg: 27 950
Naturobservationer:
- Dvärgbjörken skapar ett eldhav på fjällsidorna i rött och orange
- Någon enstaka korp
- I övrigt går naturen stadigt mot vinterdvala

PS. Prognosen för i morgon är regn. Mycket regn. Som tidigare har det ingen betydelse, det är bara en omständighet att anpassa sig till. Man blir blöt. Sedan torkar man.

Fuktig morgon

En får ticka


Dagens lunchställe

Den smälter liksom in i det grå

Någonstans här mötte jag japanen

Älgsjön 
Tärnasjön närmar sig




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!