Kungsleden dag för dag: 29 augusti - Gistojavratj till Barturtte (Ö sidan)
ca 16 km
9:30 - 16:45
Det var kallt inatt. Klockan 5:30 visade tempen 4° så kanske inte frost men kyligt, det kändes. Det såg ut att bli en kanonfin dag. Igen. Hur kunde min tur hålla i sig? Två regniga förmiddagar på två veckor, det är ju för bra för att vara sant. Morgonsolen jagade dimman från sjön och älvorna dansade. Då och då slog en fisk i den spegelblanka vattenytan. Åter ett ställe man inte riktigt ville lämna.
Planen var följande: Det är två etapper till nästa båttransport, 33 km enligt boken. Dagens etapp är på 20 men jobbig, så jag delar upp den på två x 16,5 istället. (om det inte går riktigt bra) Ja, jag vet vad jag sagt om planerande, men på den delen av leden är det en fråga om säkerhet också. Det finns inga stugor så jag måste planera stopp för pauser och för läger. Jag behöver vatten och bra tältyta. Kartan för ge vägledning och verkligheten avgöra och bestämma.
Efter några kilometers vandring stötte jag på Anna och Daras läger. De båda herrarna hade tydligen tältat där också men startat väldigt tidigt. Vi sa hej och jag gav mig av. Strax efter Piteälvens dalföre träffade jag på en norrman som var i Sverige för att jaga ripa och skogsfågel. Han hade två hundar med gps och två hagelgevär som hängde i en björk. Han hade också en kompis som hette Ulf och som stod och fiskade. Jag hörde honom ropa efter honom efter jag gått. Dessa två möten blev de enda för dagen (typ). De båda herrarna hann jag aldrig ikapp.
Dagen blev lite speciell och mångsidig. För det första var vandringen krävande. Det var väldigt sumpigt och snårigt mest hela dagen. Ibland gick det inte att undvika att hela skon kom under vatten. Jag tror fortfarande inte på något stort läckage, men efter en sumpig heldag står inte ens Gore-Tex emot. Det var kalla tår i sovsäcken ikväll. För det andra var det brant. När det var dags för bestigningen av fjället blev det väldigt tunga ben som fick jobba. Senare under kvällen även kramkänning i höger vad. Försöker kroppen säga mig att det är dags för en vilodag? För det tredje var det stenigt och blockterräng. Lägg därtill åsar så ständigt upp och ner. Lyckligtvis var det strålande solsken, jag vill inte tänka på hur det varit att gå i allt detta om det dessutom regnat... Domningarna i tärna fortsätter, Fotbad har inte blivit av på några dagar nu.
Totalt kom jag att gå 3 km kortare idag på samma tid jmf med igår. Ändå kom jag inte lika långt som jag hoppats. Jag kan ha mätt fel på kartan men jag började bli trött och dessutom såg vädret ut att bli sämre. Vid 15-tiden gick solen i moln och över en bergskam tornade regnmoln upp sig. Jag försökte avgöra åt vilket håll de gick men det var som vanligt hopplöst. Jag började känna några stänk så jag stannade och tog på mig regnstället och regnskyddet för säkerhets skull. Rent psykologiskt ville jag gärna över på andra sidan fjället men leden går på skrå här så det tar sin tid. Mer stänk, allvarligare denna gång. Kartan igen. En jokk om 2 km, en dryg halvtimma. När jag kom dit hotade molnen än mer. Jag såg en tältplats och samtidigt att det var en bra bit till toppen och över en timme till nästa vattendrag. Då tog vinden i och det började regna på allvar. Beslutet fattades direkt och där låg jag på knä och försökte regnskydda allt jag hade samtidigt som tältet och stormlinor fladdrade i vinden och piskade mig i ansiktet. Prio var nu att få upp tält och sovsaker. Övrigt på lägerplatsen fick vänta, blev det för illa fick det bli nötter till kvällsmat. Det blev lite snett och vint men jag klarade det! 20 minuter senare var det blå kvällshimmel, vinden mojnade och regnet drog vidare norrut. Typiskt, men nu hade jag fått prova på det också.
När jag gjorde en snabb kvällsmat kom Anna och Dara. De hade kommit sent iväg (13!) men var redan här (klockan var strax före 18). Hon skulle givetvis dra vidare och jag var lite avundsjuk. Vi pratade om att ses och ta gemensam båt i morgon eftermiddag, vi får väl se hur det blir. Jag stog ett tag och beundrade landskapet i den milsvida utsikten och tror jag kunde se olika väder på olika ställen. Plötsligt såg jag det svarta stup jag passerade under igår, det låg jättelångt bort - har jag gått så långt?
Det finns något overkligt i hela det här äventyret. Att jag gör detta. Att jag sitter ensam i en björkskog och äter lunch i Norrland/Lappland med vyer för vykort framför mig. Är det på riktigt? Det blir liksom en egen värld, en som nästan känns som att den är på låtsas. eller i alla fall parallell. Det slår mig samtidigt att jag ju inte har någon koll på vad som hänt i verkligheten. Obama kan ha blivit skjuten, kungen abdikerat, nya terrordåd någonstans, Roger Waters annonserat ny turné, Vindspelet gått i konkurs, mina syskon blivit sams, storskaligt krig någonstans, cancer ha blivit utrotat... Det är rätt skönt att vara ovetande.
Dagens lärdom: Fjällvädret ändrar sig verkligen snabbt. Åt alla håll.
Myggindex: 1 (lite vid lunch)
Läggdags: 18:30 - 14°
Naturobservationer:
Mest att se till så man inte trampar i något sumphål. Eller stukar foten.
Men jag har sett älg- och tjäderbajs
Och en svart hårig larv
Och hört korparna över Barturtte
9:30 - 16:45
Det var kallt inatt. Klockan 5:30 visade tempen 4° så kanske inte frost men kyligt, det kändes. Det såg ut att bli en kanonfin dag. Igen. Hur kunde min tur hålla i sig? Två regniga förmiddagar på två veckor, det är ju för bra för att vara sant. Morgonsolen jagade dimman från sjön och älvorna dansade. Då och då slog en fisk i den spegelblanka vattenytan. Åter ett ställe man inte riktigt ville lämna.
Planen var följande: Det är två etapper till nästa båttransport, 33 km enligt boken. Dagens etapp är på 20 men jobbig, så jag delar upp den på två x 16,5 istället. (om det inte går riktigt bra) Ja, jag vet vad jag sagt om planerande, men på den delen av leden är det en fråga om säkerhet också. Det finns inga stugor så jag måste planera stopp för pauser och för läger. Jag behöver vatten och bra tältyta. Kartan för ge vägledning och verkligheten avgöra och bestämma.
Efter några kilometers vandring stötte jag på Anna och Daras läger. De båda herrarna hade tydligen tältat där också men startat väldigt tidigt. Vi sa hej och jag gav mig av. Strax efter Piteälvens dalföre träffade jag på en norrman som var i Sverige för att jaga ripa och skogsfågel. Han hade två hundar med gps och två hagelgevär som hängde i en björk. Han hade också en kompis som hette Ulf och som stod och fiskade. Jag hörde honom ropa efter honom efter jag gått. Dessa två möten blev de enda för dagen (typ). De båda herrarna hann jag aldrig ikapp.
Dagen blev lite speciell och mångsidig. För det första var vandringen krävande. Det var väldigt sumpigt och snårigt mest hela dagen. Ibland gick det inte att undvika att hela skon kom under vatten. Jag tror fortfarande inte på något stort läckage, men efter en sumpig heldag står inte ens Gore-Tex emot. Det var kalla tår i sovsäcken ikväll. För det andra var det brant. När det var dags för bestigningen av fjället blev det väldigt tunga ben som fick jobba. Senare under kvällen även kramkänning i höger vad. Försöker kroppen säga mig att det är dags för en vilodag? För det tredje var det stenigt och blockterräng. Lägg därtill åsar så ständigt upp och ner. Lyckligtvis var det strålande solsken, jag vill inte tänka på hur det varit att gå i allt detta om det dessutom regnat... Domningarna i tärna fortsätter, Fotbad har inte blivit av på några dagar nu.
Totalt kom jag att gå 3 km kortare idag på samma tid jmf med igår. Ändå kom jag inte lika långt som jag hoppats. Jag kan ha mätt fel på kartan men jag började bli trött och dessutom såg vädret ut att bli sämre. Vid 15-tiden gick solen i moln och över en bergskam tornade regnmoln upp sig. Jag försökte avgöra åt vilket håll de gick men det var som vanligt hopplöst. Jag började känna några stänk så jag stannade och tog på mig regnstället och regnskyddet för säkerhets skull. Rent psykologiskt ville jag gärna över på andra sidan fjället men leden går på skrå här så det tar sin tid. Mer stänk, allvarligare denna gång. Kartan igen. En jokk om 2 km, en dryg halvtimma. När jag kom dit hotade molnen än mer. Jag såg en tältplats och samtidigt att det var en bra bit till toppen och över en timme till nästa vattendrag. Då tog vinden i och det började regna på allvar. Beslutet fattades direkt och där låg jag på knä och försökte regnskydda allt jag hade samtidigt som tältet och stormlinor fladdrade i vinden och piskade mig i ansiktet. Prio var nu att få upp tält och sovsaker. Övrigt på lägerplatsen fick vänta, blev det för illa fick det bli nötter till kvällsmat. Det blev lite snett och vint men jag klarade det! 20 minuter senare var det blå kvällshimmel, vinden mojnade och regnet drog vidare norrut. Typiskt, men nu hade jag fått prova på det också.
När jag gjorde en snabb kvällsmat kom Anna och Dara. De hade kommit sent iväg (13!) men var redan här (klockan var strax före 18). Hon skulle givetvis dra vidare och jag var lite avundsjuk. Vi pratade om att ses och ta gemensam båt i morgon eftermiddag, vi får väl se hur det blir. Jag stog ett tag och beundrade landskapet i den milsvida utsikten och tror jag kunde se olika väder på olika ställen. Plötsligt såg jag det svarta stup jag passerade under igår, det låg jättelångt bort - har jag gått så långt?
Det finns något overkligt i hela det här äventyret. Att jag gör detta. Att jag sitter ensam i en björkskog och äter lunch i Norrland/Lappland med vyer för vykort framför mig. Är det på riktigt? Det blir liksom en egen värld, en som nästan känns som att den är på låtsas. eller i alla fall parallell. Det slår mig samtidigt att jag ju inte har någon koll på vad som hänt i verkligheten. Obama kan ha blivit skjuten, kungen abdikerat, nya terrordåd någonstans, Roger Waters annonserat ny turné, Vindspelet gått i konkurs, mina syskon blivit sams, storskaligt krig någonstans, cancer ha blivit utrotat... Det är rätt skönt att vara ovetande.
Dagens lärdom: Fjällvädret ändrar sig verkligen snabbt. Åt alla håll.
Myggindex: 1 (lite vid lunch)
Läggdags: 18:30 - 14°
Naturobservationer:
Mest att se till så man inte trampar i något sumphål. Eller stukar foten.
Men jag har sett älg- och tjäderbajs
Och en svart hårig larv
Och hört korparna över Barturtte
 |
| Älvdans |
 |
| på en spegelblank sjö |
 |
| Solvarma kängor |
 |
 |
| Örnen (har jag för mig) |
 |
| Det står en ren där. på krönet |
 |
| Klar för kvällen |
 |
| Vädret drar vidare |
Kommentarer
Skicka en kommentar