Kungsleden dag för dag: 27 augusti - Kvikkjokk till Tsielekjåkkstugan

augusti 27, 2017

10:00 - ca 16:30 (inkl båtfärd)

Det regnade hela natten och prognosen var att det inte skulle avta förrän framåt 11-tiden. Framåt 14:30 skulle det upphöra helt och de kommande dagarna skulle det vara uppehåll i Kvikkjokk i alla fall. Jag ska ju härifrån så egentligen är den prognosen bara värd dagens, och knappt den eftersom jag kommer ge mig upp i fjällen igen och där är det, som bekant, oberäkneligt.

Ödet slog också till i morse - min spork gick sönder! Där fick jag för att jag inte tig med någon extra. Tur att de hade en shop på fjällstationen.

Regnet föll ymnigt när jag gick ner till båten. Jag var givetvis för tidig så det var bara att vänta. Efter ett tag kom två tjejer ner, det var de som beställt båten skulle det visa sig. De var båda Gröna Bandare. Anna från Dalarna (Sveg) och Hanna från Luleå, numera bosatt i Gbg. Med dem var Dara, Annas hund. Lite försenad kom Björn med båten. Han hade blivit försenad då han kört in med propellern i ett renstängsel. Han gav oss en liten trevlig sightseeing i deltat innan han släppte av oss på sydsidan. Det regnade fortsatt och jag kom iväg före tjejerna. De första 6-7 km var skog och kraftigt motlut. Jag blev snabbt varm under regnkläderna och så fort det höll upp åkte huvan och handskarna av. Det fortsatte att stiga och jag började leta efter någon fikaplats. Här och var såg jag bajshögar av något som definitivt inte var ren eller älg. Fullt av blåbär. Då och då kom en pust av muskig doft i vinden. Vid varje myr stannade jag till och tittade, men ingen nalle så långt ögat nådde.

När stigningen var slut tog jag lunchpaus. FinnCrisp och messmör. Hälften kvar till den obemannade stugan. Det hade gått långsamt uppför men nu var det plan mark framöver. På väg upp i skogen hade jag blivit omsprungen av Anna & Dara. Jösses vilken fart de höll. Hanna såg jag inte till men om hon var duktigare på att pausa än jag var det begripligt. Jag mötte två herrar, ensamvandrare, båda verkade egentligen vilja stanna & prata men jag knatade på. Den andra gick i shorts, solhatt, gympaskor och hörlurar...

Efter några km till kom jag till prismastugan och där var Anna. Hon hade tänkt sig gå vidare, hade bara pausat lite för att äta. Jag bestämde mig ganska snabbt för att nöja mig för dagen. Då dök Hanna upp Hon tänkte också nöja sig och övertalade Anna att göra detsamma. Vi fick en trevlig kväll tillsammans med många historier och skratt. Anna slog upp sitt tält i blåsten och Hanna och jag tog de två britsarna i stugan. Senare på kvällen tittade en dansk in och två andra herrar men kommer man sent får man ha tur om man ska få plats...

Vi tände en brasa i kamin för att få torkat lite av det regnvåta (det slutade regna vid 14) och i spraket från den berättade Hanna att hon faktiskt sett björn! Bara baken av den och hon stannade inte länge, men ändå! Både jag och Anna var avundsjuka.

Lite lustigt ändå, denna gruppdynamik på den mest ödsliga delen av leden...

Dagens lärdom: Inte bra att skära stickor mot benet med regnbyxor på.
Myggindex: 0
Naturobservationer:
Spår och lukt av björn.
Havsörn över Kvikkjokkdeltat

PS. Har tänkt mer på Lotti idag. Dels för att i samtal med andra om min vandring kommer hon upp med frågor som vad hon tycker, hur hon gör och hur det är att vi inte pratar med varandra på så länge. "Är det ett experiment?" frågade Hanna. Lite gulligt med den nya generationen som är så vana vid att kontakta varandra i tid och otid som den naturligaste saken i världen (men jag fick minsann berätta för dem om insta & hashtag & twitter mm). En annan anledning är att det är idag som hon simmar Väderöloppet i Torekov. Jag har tänkt på henne och hoppas att det varit väder så att hon fått gjort det. Och givetvis att det gått bra och att hon är nöjd. Kanske sitter hon och John på kvällen och tittar på kartan över mina irrfärder...