Limone sul Garda 2016: Dag 1-2 - Svensk fars, dansk lycra och tysk asfalt

Vecka 29 är den vecka i sommar då jag och Lotti är lediga ihop. I övrigt jobbar jag hela sommaren tills jag drar till fjällen och Lotti är ledig när jag vandrar. Vi hade pratat om Gardasjön några gånger tidigare så nu fick det bli av helt enkelt. Då vi hade lite olika grejer vi ville få gjort på vägen också blev det bil genom Europa ännu en gång.
 
I julklapp till Lotti hade jag köpt två biljetter till föreställningen Sugar på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Medges att det kan vara ett väldigt medelålders nöje, men vi var där 1993 när Nils Poppe gjorde sin sista sommar och Eva Rydberg var med i ensemblen innan hon tog över året därpå, så det blev lite av en nostalgisk återkomst för oss. Sugar bygger på filmen Some Like it Hot men är konverterad till hederlig svensk humor och lite "dörrslängarförväxlingskomedi". Lägg därtill Thomas Peterson och jag tror många himlar med ögonen och tänker Stefan & Krister. Och visst, ett mått av detta fanns där, men med ett gediget bra grundmaterial som här kombinerats med Rydbergs rutin och vetskap om vad Fredriksdalsteatern publik är ute efter så blev det här riktigt bra. Många goa skratt, en del på billiga och gamla skämt men minst lika många på finurliga och kluriga sådana. Peterson kanske skaver hos någon, men han vinner på att upplevas live, det är det inget snack om. Han må som Stan Laurel ha ett begränsat förråd miner att nyttja, men han har varit med ett tag och vet vad han gör. Vi gick därifrån nöjda och glada.
 
Gardasjön ligger ju i norra Italien så planen var att nu köra raka vägen till Rødby, ta 23:45-färjan till Puttgarden och övernatta på Zum Grünen Jäger i Gremersdorf. Då kunde vi vara i säng vid 01, gå upp 07, käka frukost och vara iväg 08. Med elva timmars körning skulle vi vara framme på hotellet i Limone Sul Garda vid 20-tiden. Perfekto. Det blev inte sämre av att vi hann med 23:15-båten, tiden var på vår sida! Herr Rosenbaum tog emot oss, trots att det egentligen var efter normal incheckningstid, tog betalt 8€ mer än vad vi fått bekräftat via Hotels.com och vi kröp i säng, nöjda med en bra första dag på semestern.
 
Utanför hotellet stod två stora Koenigsegg-trailers och i korridoren på väg till vårt rum mötte vi två finska bikers som muttrade "perkele". Den nordiska trion av olika typer av transport på hjul blev komplett med en frukostmatsal fullkomligt fullsmockad av orangeklädda danska cyklister. Deras högljudda bräkande fyllde lokalen och satte den begränsade restaurangpersonalen på prov... Det klapprades med cykelskor, hängselbyxor och lycra konkurrerade med brötchen och leberwurst och de vadderade byxorna skymde sikten vart än man såg. Efter ett tag klingade dock grötfrukosten av, de skulle ju hinna med en cigg eller två innan de åkte iväg, och vi kunde avsluta vår frukost i lugn och ro. När vi sedan gled ut på A1 söderut var den orangea parkeringsplatsen full av cykeldäck och tobaksrök.
 
För två år sedan åkte vi genom Tyskland senare på året och lyckades pricka in det med deras start på semesterperioden. Det undvek vi i år, men trafiken går inte att undvika. Det flöt på bra stort sett hela tiden, vi hörde lite radiorapporter om stau, unfall och stop in der verkehr men det är inte busenkelt att alltid koppla var problemen är. Vår gps påpekade att det var köer någonstans före München och den hade rätt. Det kanske var någon mindre olycka, men mest var det vägarbeten som sinkade oss. Att man aldrig lär sig. ETA blev snabbt otäckt nära när receptionen skull stänga och när vi hade någon timma kvar ringde hotellet och frågade var vi var... Han envisades att tilltala mig på tyska, trots att jag svarade på engelska, kanske förståeligt med tanke på vårt namn, så till slut svarade jag honom på skoltyska, han verkade nöjd.
 
21:45 gled vi in på Via Nova, en gata så smal att de fotgängare vi mötte fick trycka sig mot väggarna för att vi båda skulle få plats. Paolo tog emot oss, gav oss en parkering anpassad för Fiat 500 och vårt rum med balkong ut mot Gardasjön. Han fortsatte prata tyska men efter ett tag insåg han med tanke på Lottis oförstående min att något var fel. Han frågade varifrån vi kom och drog en lättnadens suck. Han talade nämligen hellre engelska... 22:00 drog ett fyrverkeri igång över sjön för att fira vår ankomst (seriöst, det värsta jag sett, 20 minuter med stjärnor, planeter, alla färger, explosioner, pipor, visslor...). Hotellets restaurang var stängd och då vi bara fått i oss en bockwurst på vägen var vi ganska hungriga. Visst, vi hade kunnat stanna en gång till, men med tidspressen drog vi på istället. I byn hade också köken stängt överallt, däremot gick det bra att köpa glass... Vi hittade dock ett litet ställe som hade några pizzaslices kvar så det fick det bli. Vi gick vidare, slog oss ner på en uteservering och beställde in öl, alkoholfri drink, espresso, vatten och grappa. Ett par klunkar kall öl satt så där fint som det brukar. En halv grappa ner i strupen och boom! Bristen på föda gjorde sig påmind, den gick direkt till huvudet och det fanns plötsligt inga bekymmer i världen. Vi satt kvar länge och filosoferade innan vi promenerade tillbaka till Hotel Villa Romantica och somnade sött till vågornas skvalp utanför fönstret.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!