10 veckor och 6 månader

Livet är inte rättvist. Är vi överens om det? Somliga sliter som djur utan utdelning, andra får full pott utan att lyfta på arslet. De flesta av oss lullar omkring någonstans mittemellan dessa tillstånd, men då och då halkar vi över på endera ytterligheten av denna skala och blir varse; livet är fan inte rättvist.

I slutet av augusti i år blev jag lite trött. Om ni följt med här vet ni att jag över sommaren och efter en läkarundersökning bestämde mig för att (igen) försöka ta tag i min något för höga vikt. Jag hade ingen brådska, men det behövde justeras. Som så många andra provade jag 5:2, och jag på några veckor tappade jag 3-4 kilo, men så var det några veckor med resor, unnande och annat och plötsligt var jag tillbaka där jag startade, trots duktigt fastande. 26 augusti klev jag upp på vågen och tröttnade med en suck. Jag var tillbaka på samma läge som före sommaren och lite till. Jag gjorde mig inga illusioner, jag hade inte trott att jag rasat, men va fan... Jag var på väg mot 120 kilo och det var bara att konstatera, insatsen inom 5:2 korrelerade inte med utfallet. Något annat behövde göras och jag bestämde mig för att göra det som egentligen är det enda man kan lita på: ändra mina grundläggande vanor. Äta bättre och röra på mig mer.

Denna strategi har fungerat bra. Mitt grundupplägg har varit följande:

• Jag äter frukost på jobbet, den är gemensam. Välj grovt bröd och nyttiga pålägg
• Lunch på jobbet är matlåda, och inte särskilt stor. Innehållet är blandat, men lika ofta bulgur som pasta.
• Kvällsmat hemma ska vara knäckebröd. Söta pålägg är bannlysta på vardagar
• Tre chokladbitar för 20:- på Statoil slutar vi med liksom småsnacks vid tv:n. Ta en banan istället.
• Löpträningen inför Göteborgsvarvet kommer igång ordentligt. Hittade ett program på Runkeeper som verkade passa mig.
• Följa med Lotti och Manfred på söndagar och simma 1000 m
• Försöka få plats med ett styrketräningspass per vecka
• Dagar utan löpning/styrka/simning ska innehålla promenad, gärna med stavar
• Helgerna ger möjlighet till lite utsvävningar, men inte ursäkt för ständigt frosseri.

RK-programmet drog igång 10/9 och jag har dessa tio veckor hållit fast vid det och övriga punkter ovan i stort sett till 100%. Här lite siffror på det:

• 55 träningspass totalt, varav 41 löpning (har två kvar denna vecka)
• Jag har sprungit 41,1 km, alltså snittat på 10 km/tillfälle och cirka 4 mil i veckan. De längsta passen har varit 19 och 21 km
• Jag lägger cirka 20 timmar i månaden på löpning, 4-5 löppass i veckan
• Jag är inte vansinnigt snabb, men jag blir stadigt snabbare
• Jag bränner teoretiskt cirka 4 000 - 5 000 kcal per vecka på löpningen bara
• Jag känner mig faktiskt ganska duktig

Jag har valt fredag morgon jämna veckor som vägningstillfälle, dvs inte för ofta, men tillräckligt för att se om något händer. Jag började alltså i slutet av augusti på 119,1 kg. För två veckor sedan visade min kompis 113,5 och jag kände mig nöjd och glad. Ett bra tempo på nedgången, ingen idé att ha bråttom. Det går åt rätt håll. 

Förra helgen hade jag besök av goda vänner. Vi åt och drack och det blev sent. Detta tilltag påverkade givetvis mitt intag av energi, men också mina utgifter, då tid och ork för löprundor under helgen var begränsat. Jag tog dock tag i mig själv direkt och har denna vecka löptränat (på gym) måndag, tisdag, onsdag, torsdag.Knappa fyra timmar och 37 km. Idag, fredag jämn vecka, är det vilodag, kanske tar jag en stavrunda när jag kommer hem från jobbet. Speciellt som resultatet på min (inte lika goda) kompis på badrumsgolvet idag visade 114, det vill säga 0,5 kg upp igen. Även midjemåttet hade ökat en centimeter mot förra tillfället. Jag vet, 500 g är inom felmarginalen och kan påverkas av mycket och midjemåttet är svårt att mäta på samma ställe varje gång och det är ändå nedåt och det är klart att du ju bygger på stora muskelgrupper och det går i trösklar och vågor och allt annat sådant där, men ändå. Det var åt fel håll och det sätter sig i huvudet, det är mentalt inte bra. Men som sagt, livet är inte rättvist, bara att bryta ihop och komma igen.

För nu har jag som sagt gjort 10 veckor av de 16 programmet innehåller. Jag är alltså klar vid årsskiftet. På andra sidan nyår kommer jag starta upp ett nytt, osäker på om det blir Polar eller Asics den här gången, men då är siktet inställt på Göteborgsvarvet. Dit är det ett halvår nu och jag måste säga att det känns bra redan nu. Skulle tro att jag är redan bättre i form idag än vad jag var 2011. Då sprang jag på 2:25 och mitt mål för 2014 är att bevisa för mig själv att om jag tränar kan jag bli bättre. 5/11 sprang jag 21 km i Skatås på 2:17, så jag tycker nog att jag ska lösa det... Men man vet aldrig, jag kanske springer och stukar mig igen, mycket kan hända.

Min poäng i detta något snurriga inlägg är att inget är gratis. Det må finnas en och annan genväg att nyttja, men förr eller senare måste man styra upp saker och ting och inse vad som faktiskt behövs. Behovet varierar från fall till fall, givetvis, och när det gäller hälsa kan bara var och en finna det som passar eget intresse och livssituation. Promenad, löpning, cykel, skridsko, schack för öppet fönster. När det gäller vikten är det egentligen mycket enklare. Anpassa utgifter till intag. Ät inte mer än du gör av med. det är tydligt att jag inte hittat riktigt rätt där än, att jag behöver trimma in den balansen lite mer, men som sagt: jag har inte bråttom, och jag går åt rätt håll.

Tack för att du lyssnade.