Lördag 28 september, del 3

Ledsen att det tog tid... Det blev en snabb dusch innan vi fick dra iväg för ölprovning och med tanke på min förmåga till eftersvett var det knappt lönt, men på lätt stela ben ramlade vi in på Golden Days vid 13. Nio glas stod uppställda och vi testade lika många öl, alla från Sverige. I stort sett bara nya bekantskaper och favoriterna fick nog bli Jämtlands Bärnsten och Mohawk. Även Oceanbryggeriets Västkust var något jag nog kommer prova igen.

Därefter lullade vi mot Kungsgatan för att plocka upp dottern som jobbat extra i butiken. Det är något väldigt speciellt att som liksom tredje person stå och se sina barn klara av "vuxna" saker helt själv och med en självklarhet som bara den med kontroll kan visa. En lite märklig blandning av stolthet över vad de kan och sorg över att de inte behöver ens hjälp, i alla fall inte i denna miljö. Övergripande positivt dock, självklart. 

Mötet med brorsan på restaurangen innan konserten blev lite spännande. Man kunde inte boka bord och även om han var där först fick vi inget bord förrän alla i sällskapet var på plats. Det var rätt fullt, så när jag kom dit fick vi ändå veta att vi skulle få vänta 20 minuter. En öl i baren löste ju det, men min vän Bosse hade hört av sig och ville ansluta och vi hade ju sagt att vi var två... Nå, när vi väl fick vårt bord kom Bosse strax efter och gled utan att fråga ner på en ledig stol bredvid oss och ingen frågade så vi körde hårt. Jösses vad gott med mat. 300g ryggbiff med majskolv och pommes och en öl till och jag var människa igen. Hade ju inte ätit mer än en banan i princip sedan frukost. Tjôt, öl och garv. En strålande start på kvällen. 

Vi lämnade i tid så att vi var på Trägårn cirka 20 minuter före konsertstart. Lite mer bira, koll på folk och på merchandise och så drog han igång. Jag och Helmut såg honom för många herrans år sedan men han håller stilen. Han är väldigt duktig på att föra dialog med publiken och det i kombination med en väldigt väl sammansatt set list gjorde det hela till en väldigt lyckad och bra konsert. Mycket nöjda gick vi mot våra respektive färdmedel för hemfärd. 

Två saker dock som jag funderade på:

Alla som inte kan låta sin mobil vara under konserten. Ok om du vill ta en bild eller två, men en käring stod och höll på med Facebook hela tiden. I alla fall tills Fish sa åt henne att stänga av... En annan stod och filmade konstant. Med lampa på. Rakt mot Fish. Han gjorde vad han kunde för att få honom att sluta, men utan framgång. Till slut lackade han ur och gick helt enkelt fram och ryckte den ur händerna på honom. Han verkade inte fatta nånting. Idiot. 

Det andra: publiken är lite äldre. Fish skojade om det, om alla skinande månar han ser i publiken. Det är ok. Men det verkar som om flera av dem inte har så mycket utevana. Det fanns gott om exempel på medelålders herrar som redan före konserten skulle slutat dricka för länge sedan. Maken till Facebook-käringen var ett bra exempel. Pisamhetsfaktorn var hög, men han var inte ensam. De som inte hade vett att fatta när de skulle hålla käft. De som tjoade eller skrattade när Fish berättade om sin morfars umbäranden i krig. Jag var säkert lite fånig också, dansandes, sjungandes. Men jag tyckte mig veta att respektera artisten på scen. 

Nå, nu sitter jag i baksätet på bilen den sista vägen hem. Bor man ute i tassemarkerna får man skylla sig själv, tåget gick bara till Älvängen, men välartad son med kompis hämtade upp mig där. Det är tio minuter kvar av denna lördag, en innehållsrik sådan, men ändå, på något sätt en ganska ordinär dag i Jochen Klugs liv. Har du orkat följa med mig ända hit tackar jag för uppmärksamheten. Det var bra gjort, du förtjänar medalj. God natt, vi hörs igen.