Flytt och demoner.

Sitter på bussen på väg hem i natten efter en intensiv helg. Woven Hand i lurarna bibehåller känslan och transen efter kvällens konsert på Nefertiti med Dave Eugene Edwards. En konsert som i sin tur blev en avslutning på helgen som jag behövde. Att bara stå där och låta mig uppslukas, omslutas av den värme, desperation och ärlighet som bokstavligen strömmade från scenen gjorde saker med mig som är hart när omöjliga att förklara. Plötsligt sa jag till mig själv för mitt inre: “Här är det. Här finner du din styrka. Med hjälp av detta går du framåt.” Och jag log och fann att det var gott.

Fade to “Not one stone”

Behovet av att vara behövd runs strong my young padawan. Det är lätt att säga att barnen ska klara sig själva när de vuxit upp och till och med flyttat hemifrån. Slut på curlingen, nu är de vuxna med eget liv. Rätt i grunden, absolut, det vidhåller jag. Men när man tydligt är behövd, när man fyller en funktion, när man inser att de inser att man faktiskt är bra att ha, då faller bitarna på plats och en fullkomlighet gör anspråk på dig. De blev rätt bra, eller hur? Det kan handla om att du är sällskap på Ikea, att du kan backa med släp, att du har sett Dream Theater, att du kan tolka ett elavtal eller koppla in en hdmi-kabel. Eller att du vet att södergök är dödergök utan att googla det.

Jag har massor av utmaningar framför mig i den nära framtiden och jag är skräckslagen inför flera av dem. Men ikväll, och efter denna helg, växer styrkan i mig och tron på mig själv och min förmåga känns tydligt.

Fade out to Wodden Brother.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!